Vid liten bergtäckning, eller vid förekomst av en löskärna med obelastat berg i hjässan av tunneln, föreligger det en risk att bergmassan med tillhörande förstärkning överbelastas och kollapsar. Glidning är normalt den dimensionerande brottmoden vid dessa fall. Om glidning inträffar avlastas bergmassan vid relativt små deformationer och valvet kan kollapsa på grund av otillräcklig valvstabilitet. I dessa situationer behövs normalt en samverkanssyn där hänsyn tas till så väl bergets egen förmåga som förstärkning via sprutbetong och bultning.

En analytisk modell för att studera denna typ av samverkan har tidigare inte existerat utan man har ofta fått förlita sig på numeriska beräkningar för att verifiera stabiliteten. En analytisk modell för dimensionering av bult- och sprutbetongförstärkning för att säkerställa valvstabiliteten har därför nu utvecklats i syfte att effektivisera dimensioneringsprocessen och öka förståelsen av hur bergförstärkningen samverkar för att uppnå erforderlig valvstabilitet. Denna rapport presenterar den analytiska modellen och en verifiering av densamma.

Studien har utförts i samverkan med en referensgrupp bestående av Mattias Roslin, Axel Bolin, Carl-Olof Söder, Lars Malmgren och Per Tengborg och projektet har samfinansierats av BeFo, KTH, Itasca Consultants AB och Sweco.

Stockholm

Patrik Vidstrand