Denna rapport har som syfte att presentera projektet BeFo 389 och konceptet hydrogeologiska referensförhållanden. Ramverket för arbetet utgörs av ett infrastrukturprojekts olika skeden, från planering till produktion och kontroll, från ett geologiskt och hydrogeologiskt perspektiv och med förankring i geologisk historia. Vattenverksamhet, miljödom, tätning och observationsmetoden utgör centrala begrepp.
Hydrogeologiska referensförhållanden med fokus på nordiska (av inlandsisen påverkade) förhållanden föreslås. Detta med syfte att beskriva det geologiska systemet i tidiga projektskeden (hypotes) för att sedan, som i exemplet för Varberg, kunna bekräfta alternativt förkasta och revidera beskrivningen.
För platsen definierade (bekräftade, reviderade) referensförhållanden är tänkta att utgöra utgångspunkt för utformning av tekniska åtgärder och skyddsåtgärder. Resultat från uppföljning av såväl miljödom (ofta inflöde och grundvattennivåer) som beteendet för det hydrogeologiska systemet (med avseende på tätning) bör kontinuerligt återkopplas till projektör och till produktion. Detta för att kontinuerligt fylla geologiska och hydrogeologiska kunskapsluckor och för att om nödvändigt revidera fördefinierade konstruktions- eller injekteringsklasser i observationsmetodens anda.
Projektledare för forskningsprojektet är docent Åsa Fransson, Göteborgs universitet. Arbetet påbörjades på Chalmers tekniska högskola (doktorand Johanna Merisalu) och har fortsatt på Göteborgs universitet (doktorand Pramod Surendran). Biträdande handledare och examinator på Göteborgs universitet är docent Mark Johnson (kvartärgeologi) och professor Roland Barthel (hydrogeologi).
Per Tengborg