FÖRORD

Stålfiberarmerad sprutbetong är idag ett av de mest förekommande materialen vid
bergförstärkning och reparation och har varit praxis i mer än 30 år. Materialet används i de
allra flesta typer av berganläggningar som exempelvis transporttunnlar,
vattenkraftsanläggningar, SKBs förvarsanläggningar för kärnavfall, VA-tunnlar mm.
Anläggningar som projekteras och byggs för mycket lång hållbarhet – ofta med en planerad
livslängd på över 100 år. Sprutbetongens bärighet, ofta i samverkan med bultar, är
beroende av en god bärförmåga även i sprucket tillstånd. Här har en eventuell korrosion av
fiber betydelse och för att bedöma anläggningars säkerhet.
Inverkan av sprickor på stålfiberarmerad sprutbetong, med särskilt fokus på risken för
korrosion, startades 1997 genom ett doktorandprojekt och omfattade bl.a.
fältexponeringar. Fältproverna placerades ut 1997 i vanligt förekommande miljöer och har
placerats på tre olika platser; längs riksväg 40, i Eugeniatunneln i Stockholm och i Dalälven.
Proverna har tidigare utvärderats efter 1, 2½, 5 och 10 år, vilket successivt rapporterats i
BeFo-rapporter nr. 69 ”Stålfiberkorrosion i sprutbetong” från 2005 och nr. 88 ”Erfarenheter
från 10 års fältexponering av sprucken stålfiberarmerad sprutbetong” från 2009.
I föreliggande rapport redovisas en utvärdering efter totalt 17 års exponering för två av de
tre miljöerna eftersom proverna från riksväg 40 avslutades redan efter 10 år på grund av
omfattande korrosion. Det är en världsunik långtidsexponering av sprucken
stålfiberarmerad sprutbetong i olika miljöer. Resultaten och analysen från utvärderingen är
viktiga för bedömning av lång livslängd av anläggningar, speciellt i en korrosiv miljö. Ett
antal prover i Dalälven ligger kvar så det finns möjlighet att få en provserie som stäcker sig
betydligt längre i tid, men det är i dagsläget inte bestämt hur dessa prover ska hanteras.
Utvecklingsprojektet leddes av Erik Nordström (KTH/Sweco) och medverkande med
laboratorieförsök i Älvkarleby var Per-Erik Thorsell (Vattenfall) med personal. Under
projektets olika delar har värdefulla synpunkter kommit från en referensgrupp som bestod
av Arvid Taube (Trafikverket), Thomas Dalmalm (Trafikverket), Cristian Andersson
(Energiforsk), Tommy Ellison (Besab), Bo Malmberg (BeToTech), Anders Ansell (KTH) och
Per Tengborg (BeFo). Projektets har finansierats av Stiftelsen Bergteknisk Forskning (BeFo)
tillsammans med Energiforsk.

Stockholm i december 2016

Per Tengborg