Den sprängning som utförs i samband med bergarbeten orsakar inte bara det önskade hålrummet utan anslutande berg påverkas också. Skadezonen utgör en påverkad zon med mer eller mindre uppsprucket berg vars betydelse i samband med projektering, byggnation och drift av anläggningen inte bör underskattas. En omfattande skadezon kan innebära att den utsprängda geometrin skiljer sig väsentligt mot den önskade, vidare kan det innebära ett ökat förstärkningsbehov och ökande insatser för bergrensning. Bedömning av hur omfattande skadezonen kommer att bli p.g.a. sprängning utgår idag från en så kallad skadezonstabell som baseras på andra sprängämnen än pumpemulsion som är det vanligaste förekommande idag. Vid dagens bergarbeten används i princip uteslutande pumpemulsion vid sprängning, så här behövs ny kunskap om hur skadezonen påverkas i dessa fall.
Med stöd av en skadezonstabell som är anpassad för pumpemulsion och kontrollerad laddning, skulle skadezon och påverkan på tunnelkontur minimeras vilket innebär vinster i ekonomi, arbetsmiljö och miljö. Fördelar som kommer att bidra till en säkrare och mer effektiv tunnelproduktion med högre kvalitet.
Detta forskningsprojekt syftar till att utvärdera utbredningen av skadezonen för olika koncentrationer av emulsionssprängämne vid tunneldrivning för att få data och en ökad förståelse för hur emulsion påverkar bergmassan runt tunneln. Detta kan sedan ligga till grund för framtida arbeten med en skadezonstabell. Projektet har genomförts i två steg med kartering i två befintliga tunnlar, i Äspölaboratoriet och senare i en avlopps- och dagvattentunnel som Veidekke driver i Kista.
Fält- och utredningsarbete har utförts av Henrik Ittner (SKB), Anders Bouvin (Forcit Sweden AB) och Bernt Wernby (Forcit Sweden AB) tillsammans med flera anlitade specialister. En referensgrupp bestående av Lars Martinsson (Trafikverket), Mats Olsson (EDZ Consulting), Magnus Felldin (tidigare Veidekke), Pål Drevland (Statens Vegvesen Norge), Arild Neby (Statens Vegvesen Norge), Daniel Johansson (Swebrec/Luleå Tekniska Universitet), Ulf Nyberg (Swebrec/Luleå Tekniska Universitet) och Per Tengborg (BeFo) har bidragit med värdefulla synpunkter under arbetets gång. Projektet har finansierats av Stiftelsen Bergteknisk Forskning (BeFo) och Statens Vegvesen med kontanta medel medan SKB och Forcit gått in med naturainsats.
Stockholm
Patrik Vidstrand