FÖRORD

Under en dryg tioårsperiod har SveBeFo (fore 1993 SveDeFo) genomfort en serie väl
kontrollerade sprängningsforsök i fält, till stor del i ett stenbrott i Vånga i Skåne, för att öka
kunskapen om sprängningsftirloppet och särskilt effektema på det kvarstående berget.
Huvudiyftet har varit attffi ett bättre underlag flor skonsam sprängning, dvs när man vill
åstadkomma en jämn kontur med begränsad sprickbildning’
Resultaten av fültftirsök och efterfloljande analyser har under hand presenterats i rapporter,
artiklar och foredrag, även internationellt. De har tagits väl emot och kommit att påverka både
bygghandlingar och praktiskt sprängningsarbete i olika sammanhang. De har bland annat lett
till modifieringar av en tidigare använd tabell för bedömning av skadezoner. De senaste årens
resultat sammanfattas nu och en rapport kommer att tryckas denna vår för att ge ytterligare
stöd flor en forbättrad sådan tabell.
I foreliggande rapport redovisas erfarenheter från forsöksperioden med tonvikt på betydelsen
av stötvåg respektive gastryck for sprängningsförlopp och sprickbildning, en fråga som
särskilt undersökts i en del av försöken under tiden 1998 – 2001. Intressanta resultat har
framkommit som fyder på att det är stötvågen som leder till sprickor i kvarstående berg i
dessa fall medan gastrycket huvudsakligen bidragit till fragmentering och framkast av det
losshållna berget.
I och med publiceringen av dessa två rapporter, tillsammans med tidigare publikationer under
försöksperioden, kan de s k Vångaförsöken betraktas som avslutade och avrapporterade. Att
forskningen inom området därmed skulle vara avlutad är inte troligt. Erfarenheterna från
praktisk tillämpning av dessa kunskaper, bland annat genom användning av en ny
ikud”ronrunvisningar, kommer att ge uppslag och anledning till nya forskningsinsatser. Vi
kan se fram emot en fortsatt kunskapsutveckling i nya projekt inom ett viktigt och intressant
teknikområde!
Projektledare och forskare har varit Mats Olsson under medverkan främst av Ingvar
Bergqvist, Dyno Nobel och Finn Ouchterlony, SveBeFo. Projektet har följts av en
referensgrupp, vars medlemmar skiftat genom åren. Personer som särskilt förtjänar nämnas
för engagerat stöd med idéer och råd är från den första tiden Leif Johansson och senare Sven-
Olof gåvik vid Vägverket Produktion, därtill Bengt Niklasson, Skanska Teknik, Jan
Malmtorp tidigare Banverket, Torbjörn Naarttijärvi, LKAB samt Anders Nordqvist vid Kimit.
Stockholm i januari 2003

Tomas Franzén