FÖRORD 
Erfarenheter från Södra Länken och andra tunnelprojekt har visat på ett behov av bättre kontroll över krympegenskaper hos sprutbetong, främst för att undvika sprickbildning i samband med dräner för vatten- och frostsäkring. En förstudie har visat att vanligen använda tillsatsmedel kan ha ogynnsam inverkan på dessa egenskaper. Mot den bakgrunden har två delprojekt genomförts med syfte att förstå de grundläggande mekanismerna för krympning hos sprutbetong och undersöka möjligheter att minska krympningen med bibehållen sprutbarhet, samt att prova fiberinblandning som kan bidra till att fördela krympningen på flera fina sprickor och därmed undvika korrosion på stålfibrer. 
Föreliggande rapport redovisar undersökningen av fiberinblandning för att påverka sprickfördelning och en diskussion om möjligheten att åstadkomma en töjningshårdnande fibersprutbetong, medan delprojektet om sprutbetongens krympmekanismer redovisas i SveBeFo rapport 86 ”Sprutbetongs krympning – modifiering av betongsammansättning”, 
författad av Björn Lagerblad, Leif Fjällberg och Mikael Westerholm. 
Projektet har genomförts gemensamt av KTH Byggvetenskap, avdelningen betongbyggnad, och Cement och Betong Institutet på uppdrag av Stiftelsen Svensk Bergteknisk Forskning och med Banverket, SKB och SBUF som huvudfinansiärer. Arbetet har följts av en referensgrupp bestående av Tommy Ellison, Besab, Staffan Hjertström, Cementa, Bo Malmberg, WSP, Erik Nordström, Vattenfall, Arvid Taube, Banverket, Kjell Windelhed och Lars Österlund, Vägverket, samt undertecknad. 
Stockholm i oktober 2007 
Tomas Franzén 


Sammanfattning 
Projektet syftar till att finna metoder att för att undvika eller begränsa effekten av krympsprickor i dränkonstruktioner av sprutbetong. Om sprickor uppkommer är det viktigt att sprutbetongen genom att innehålla fibrer blir töjningshårdnande, vilket ger förutsättningar för att många fina sprickor bildas i stället för en bred. 
Försök utfördes med stålfiberarmerad gjuten betong, med sådan reologi att den kan bedömas vara sprutbar och motsvara vad som används i praktiken. I en del av provkropparna har glasfibrer inblandats vilka förväntas förhindra krympsprickor under tidig betongålder, tills 
dragspänningarna har minskat på grund av krypning, eller medverka till flertalsuppsprickning. Försök med förhindrad krympning utfördes med betongringar gjutna kring styva stålringar. Även försök med korttidsbelastade böjbalkar har gjorts, för att undersöka graden av töjnings-mjuknande eller hårdnande. 
Av försöken med förhindrad krympning framgår att tillsats av stålfibrer försenar uppsprickningen och begränsar sprickvidderna. Ytterligare tillsats av glasfibrer förstärker effekten och bidrog i dessa försök till att krympsprickor helt uteblev. Försöken med böjbalkar visade att betongen har varit av en för hög hållfasthet för att tillåta fibrerna att ge det eftersökta töjningshårdnande beteendet. Den höga betonghållfastheten ges av vatten-cementtalet, vilket här var identiskt med det som ofta föreskrivs för sprutbetong-konstruktioner. 
Nyckelord: sprutbetong, fiberarmering, krympning, sprickor.