Vid ett seminarium i oktober 1992 samlades en grupp personer ur kretsen av BeFo´s huvudmän, representerande de olika leden i branschen; beställare, konsulter, entreprenörer, gruvpersonal, tillverkare och forskare på högskolor med målsättningen att ventilera branschens olika erfarenheter och synpunkter kring problemet med den inducerade skadezonen (”störda zonen”) vid tunneldrivning och dess konsekvenser och att reda ut olika begrepp i samband med skadezonen. 
Förhoppningen var att synpunkter och slutsatser från seminariet skulle kunna ligga till grund för ett antal väl avgränsade forskningsprojekt kring skadezonens utbredning och konsekvenser, som ökar kunnandet om uppsprickning i samband med sprängning och tunnelborrning och konsekvenserna därav (stabilitet, vattenläckage m.m.). 
Detta seminarium sammanfattas i föreliggande rapport där diskussionerna återges i Appendix 2. Vid utformningen av rapporten valdes att referera diskussionerna i löpande text, dels för att det tillgängliga bildmaterialet var av varierande kvalitet, dels för att underlätta arbetet (detta trots den vanligtvis sanna devisen att en bild säger mer än 1000 ord). 
Slutsatserna vid seminariet har använts som underlag vid arbetet med att planera delar av SveBeFos ramprogram för perioden 1993 – 1996 och det är vår förhoppning att materialet skall vara till nytta även för andra grupper och organisationer som har intresse av den framtida utvecklingen inom detta område.