Gruvbrytning stör det primära spänningstillståndet i bergmassan, vilket leder till lokalt förändrade spänningar. Bergmassan i Sverige består generellt av höghållfasta spröda bergarter, så risken för seismicitet och smällberg (våldsamma brottförlopp) ökar med ökande brytningsdjup på grund av de högre spänningarna. Seismicitet är bergmassans respons på deformation och brott. En seismisk händelse är en plötslig frigörelse av potentiell eller lagrad energi i berget, vilken avges i form av seismiska vågor. Smällberg definieras som en seismisk händelse som orsakar en skada (utfall) på öppningar i berg-massan. 
De viktigaste faktorerna som påverkar förekomsten av seismicitet är det primära spän-ningstillståndet, bergets egenskaper samt brytningsmetodens påverkan på spännings-fältet. De svenska igensättningsgruvorna är jämförbara med de kanadensiska vad gäller spänningstillstånd och bergets egenskaper, så samma typer av seismicitetsproblem kan förväntas med ökande brytningsdjup. De svenska skivrasgruvorna kan däremot inte jämföras med de studerade skivpallgruvorna vad gäller det primära spänningstillståndet och påverkan från brytningsmetoden. Skivrasbrytning påverkar primärspänningarna över en större area än skivpallbrytning, vilket betyder att huvudspänningarna runt en liggväggsort är lika höga eller högre på samma djup. Detta får till följd att en seismisk händelse av en viss magnitud som inträffar på 2000 m djup i en kanadensisk skivpall-gruva, kan förväntas på ett betydligt mindre djup i en skivrasgruva, förutsatt att bergets egenskaper är desamma. 
Skador orsakade av seismicitet i de svenska gruvorna idag har en begränsad omfattning, och kan kontrolleras med nuvarande styva förstärkning. När händelserna ökar i styrka, måste förstärkningen kompletteras med mer eftergivliga och energiabsorberande ele-ment. Användning av dessa typer av förstärkning samt användning av avlastning i ut-ländska gruvor bör studeras och utvärderas för svenska förhållanden. 
För att rätt förstärkning ska kunna användas i seismiskt aktiva områden krävs det att dessa områden kan identifieras innan seismiska händelser börjar förekomma. Detta kan ske genom att kombinera en geomekanisk modell av gruvan med spännings- och energi-modelleringar i 3D av en föreslagen brytningssekvens. Den geomekaniska modellen bör innehålla geologiska strukturer, egenskaper för olika bergarter samt var de finns, skade-karteringar samt bergmasseklassificeringar. Syftet med modellen skulle vara att öka för-ståelsen för bergmassans beteende, att identifiera områden med ökad seismisk risk, samt att säkerställa att rätt förstärkning används på rätt plats. I de gruvor där en sådan modell redan finns borde den utökas till att koppla samman geologi med seismiska händelser samt med elastiska spänningsanalyser i både liten och stor skala. 
Ett seismiskt övervakningssystem är en investering värd att begrunda för gruvor som har seismicitet, både för att lokalisera och magnitudbestämma seismiska händelser, men också för att övervaka bergmassans beteende under brytning. Detta kan ge värdefulla in-data till bland annat brytningsplanering.