Förord 

De berganläggningar vi bygger under mark, med tunnlar och bergrum, dimensioneras för stadga, bärighet och beständighet under lång tid. För trafiktunnlar så ska bärande huvudsystem ha en teknisk medellivslängd på 150 år. En viktig del av förstärkningen utgörs av bultar som i Sverige oftast är cementingjutna från botten till bergytan. Bergtunnlar som ligger i en omgivning med normalt grundvatten med låga kloridhalter kan ofta ha ett bärande system med cementingjutna bultar utan extra korrosionsskydd. Men för bergtunnlar under eller nära havet där vattnet är salthaltigt är dessa omgivningsfaktorer viktiga att beakta på grund av risken för korrosion på bultar och valet av material och dimensioner ska göras för att trygga en långvarig beständighet. 
Det är nödvändigt att ha tillräcklig kunskap om hur miljöer med kloridhaltigt vatten påverkar korrosion på bergbult för att kunna ställa relevanta krav på korrosionsskydd och ge tekniskt/ekonomiskt underlag för val av material och beläggning av bergbultar för våra berg¬anläggningar. Med dagens kunskap kan vi inte prognosticera den långa tekniska livsläng som det bärande systemet ska dimensioneras för i kloridhaltig miljö, vilket är grunden för forskning inom detta område. 
Detta forskningsprojekt har följande mål: ”ta fram underlag för att ta fram tekniska krav för dimensionering, val av material och korrosionsskydd på bergbult och andra produkter, utsatta för sprickvatten från berg med hög kloridhalt”. Vidare är syftet främst att: ”fastställa korrosions¬härdigheten för olika typer av bergbultar när de utsätts för kloridhaltigt grundvatten vid användning som förstärkning och förankring i tunnlar och bergrum”. Forskningsprojektets inleddes med litteraturstudier och förberedelser för två års fältprovning i Muskötunneln och i Äspötunneln, båda platserna med höga kloridhalter. Bultar av olika material och korrosionsskydd installerades som delvis ingjutna och var av; kolstål, varmförzinkade, varmförzinkade med epoxibeläggning och rostfritt stål. Resultatet efter två års provning visar att om inte kloridhaltig miljö inte kan undvikas, så ska främst bergbultar i rostfritt material eller varmförzinkat med epoxibeläggning övervägas för att få en mycket lång teknisk livslängd. Forskningen har kunnat visa att pH-värdet på vattnet kring bultarna sjunker med tiden, d v s urlakning av cementen runt bultarna och därmed ökad korrosion. 
Fältförsöken som pågick under två har värderats och tydliga resultat och slutsatser har dragits. Med de långa tider som förstärkningssystemet ska fungera är två års fältförsök en relativt kort period. Därför har flera bultar lämnats kvar orörda så att dessa kan tas ut senare för att komplettera de erfarenheter som hittills framkommit. 
Forskningsarbetet utfördes huvudsakligen av Bror Sederholm och Patrik Reuterswärd, båda vid Swerea KIMAB. En referensgrupp som också representerade samtliga finansiärer bestod av: Arvid Taube och Thomas Dalmalm, båda från Trafikverket, Odd Nordal från Galvano A/S, Manuel Flores från NCC Construction (representerar SBUF), Annikki Hirn från Nordic Galvanizers AB, Sara Randström från Outokumpu Stainless AB, Manouchr Hassanzadeh från Vattenfall R&D (representerar Elforsk), Jarle Björdal från Vik Ørsta A/S och Per Tengborg från BeFo. 

Stockholm, december 2013 
Per Tengborg