Boken är slut i tryck. 

___________________________________________________________________________________

FÖRORD

Flertalet bergtunnlar i vårt land byggs under den naturliga grundvattennivån. 
Det betyder att vatten kan sippra in i tunneln via bergets sprickor 
med risk för att grundvattnet sjunker. För att begränsa inläckningen tätar 
man berget, vanligen genom injektering med cementbruk. Bruket trycks in 
via borrhål som borrats genom bergets sprickor med syftet att få en tillräckligt 
tät zon omkring tunneln. Metoden är väl etablerad sedan många år men 
likafullt uppstår ofta problem, dels för att det är svårt att få en entydig bild 
av berget på förhand, dels för att kraven på täthet har ökat under senare år. 
De senaste decennierna har omfattande forskning pågått för att bättre förstå 
de mekanismer som avgör om en injektering lyckas eller ej, både grundläggande 
frågor om flöden i sprickor och bruksegenskapernas betydelse 
och möjligheterna att påverka dem. Man har också tagit fram modeller för 
att simulera och styra förloppen. Forskningen har bland annat skett i form 
av doktorandprojekt, varav flera inom SveBeFos forskningsprogram. 
Samtidigt som man finner att forskningen har lett till ökade kunskaper 
måste man vara medveten om att det är ett stort steg att omsätta resultaten 
i praktisk tillämpning. Utöver svårigheten att förutsäga bergförhållanden 
och välja lämplig teknik är det svårt att finna former för byggandet som entydigt 
premierar användning av bästa teknik. 
Denna bok syftar till att sprida kunskap om de senaste årens landvinningar 
till en bredare krets av användare, som beställare, projektörer och byggare 
och till dem som fortsatt arbetar med utveckling av tekniken. Arbetsnamnet 
har varit ”kunskapsbok” för att betona att det inte är en handbok med 
färdiga recept för omgående tillämpning. Förhoppningen är ändå att boken 
ska stimulera till användning av nya kunskaper som kan leda till bättre 
tätningsresultat och effektivare produktion. 
Projektet har finansierats av SveBeFo med stöd av Banverket och Vägverket. 
Vi vill rikta ett tack till den referensgrupp som bidragit med värdefulla 
synpunkter under arbetets gång: Peter Lundman, Banverket, Hans Bohman 
och Kjell Windelhed, Vägverket, Tommy Ellison, Besab, Thomas Janson, 
Tyréns, Lars Hässler, Golder och Gunnar Gustafson, Chalmers. 

Stockholm i februari 2005 
Tomas Franzén