Stålbultar används i stor omfattning som bergförstärkningselement. Ett problem med stålbultar är att de riskerar att angripas av rost speciellt i aggressiva miljöer. Fungerar bultarna fortfarande 30 eller 40 år efter installation? Hur snabbt avtar bultarnas bärförmåga p g a korrosion? Dessa frågor är viktiga att besvara för att kunna bestämma tillståndet för en bergslänt eller en underjordsanläggning där bultar används som bergförstärkningselement. För att besvara frågorna behövs kriterier som relaterar korrosivitet hos en given miljö till bultens lastbärande förmåga och tid. 
Två klassificeringssystem utvecklades för miljökorrosivitet under 1995 med ekonomiskt stöd från Atlas Copco Rock Drills AB. Det första systemet är för vattenförande bergmassor och involverar sex parametrar, pH värde, syrehalt, resistivitet, temperatur, vattentillstånd i bergmassan och kalcitutfällning. Det andra systemet är för atmosfäriska miljöer och har tre parametrar, halten av såväl svaveldioxid som kväveoxider och klorid i luften, luftens relativ fuktighet och temperatur. De två systemen föreslogs i sin helhet på basis av litteraturstudier med mycket liten verifiering. Inom SveBeFos ramprogram för 1997-99 ingår ett projekt med syfte att pröva de två klassificeringssystemen genom bultinspektioner i fält. Rapporten redovisar resultatet av arbetet. Fältstudier som genomfördes i programmet inkluderade tre gruvor och tre civila tunnlar. Rostade bultar i varierande åldrar fotograferades samt temperatur och relativ fuktighet i gruvorterna och tunnlarna mättes. Vattenprover samlades in i fält och analyserades senare med bärbar mätutrustning. Dessa mätdata användes för att klassificera de besökta områdena enligt de två klassificeringssystemen. Därefter kontrollerades om klassificeringen stämde med bultarnas rostningsgrad. 
Fältinspektionerna visar att förekomst av vatten är avgörande för bultars korrosion. Bultar är i torra miljöer opåverkade av korrosion under en lång tid. I våta miljöer kunde bultar korrodera snabbt. Bultar kan även bli allvarligt korroderade i fuktig luft. I mycket aggressiva miljöer kan även ingjutningsmedlet korrodera. Bilderna tagna i Kristineberg och Renstöm visar att ingjutningscementen som användes på 1960 talet har korroderat. 
Klassificeringssystem I kan ge en uppfattning om aktuell korrosivitet på grund av rådande vattentillstånd i bergmassan och också om potentiell korrosivitet på basis av bergmassans kvalitet. Ordningen av de inspekterade områdena med avseende på aktuell korrosivitet enligt system I är som följande från hög till låg: Kristineberg → Renström → Vietas → Malmberget → Ormberget och Glödberget. Denna ordning passar bra med vad som sågs i fält. Det verkar som om system I rimligt kan klassificera en miljö med avseende på korrosivitet. Verifieringen har visat att klassificeringssystem II inte är tillräckligt känsligt för att skilja på olika miljöer. Alltså har detta system modifierats för att ge en rimlig klassificering för en given atmosfärisk miljö. 
För att utveckla en metod som kan nyttjas för att bestämma bultsbeständighet föreslås fortsatt arbete för att etablera ett förhållande mellan bultars bärförmåga,