FÖRORD

Borrningstekniken i samband med bergarbeten är under ständig utveckling, där
tillverkama satsar på förbäthad produktivitet genom högre borrsjunkning och
samtidigt bättre precision för att borra raka hål i avsett läge. Det finns naturliga
motsättningar i dessa utvecklingsarbeten, det kan vara svårt att kombinera en hög
inträngning med god kontroll över hålriktningen.
Både vid undersökningsborming, injektering och borrning för sprängning är kontroll
över hålriktningar och lägen viktiga. Vid skonsam sprängning väljer man exempelvis
sprängämnen och tändningsftiljder utifrån en borrplan, där en förutsättning for ett
gott resultat är att planerad ftirsättning och hålavstånd kan fciljas.
Olika undersökningar har gjorts kring hålawikelser i laboratorier och i fÌilt, man har
till exempel studerat beroendet av geologi och bergstruktur och hur man bormingstekniskt
kan påverka rakheten hos hålen med olika borrkronor, med hjälp av styrrör
mm.
I ftireliggande rapport redovisas resultat från en mera ingående inmätning av
sprängborrhåli samband med ett fültarbete inom ramen för SveBeFos EUfinansierade
projekt om slitsade bonhål. Man fick då tillfÌille att mera detaljerat
undersöka vad som åir möjligt eller rimligt att åstadkoÍrma med normal produktionsutrustning
vid pallbonning av en vägslänt i relativt bra berg’
Sammanställda och analyserade resultat relateras till de faktiska möjligheterna fcir en
bonare att med aktuell utrustning nå den kvalitet på borrningen som förutsätts i olika
borrklasser enligt gällande regelverk och bygghandlingar.
Slutsatserna i rapporten är tänkvärda med håinsyn till de krav som rutinmässigt ställs
på borrning fcir sprängning och möjligheterna att till fullo kombinera sprängteknikens
olika moment för bästa resultat. Det gäller framförallt vägslänter, där
skonsam sprängning är en viktig del i arbetet fcir att minska framtida underhållskostnader,
men betydelsen av kontrollerad borrning vid pallsprängning är stor i en
mängd andra tillämpningar, exempelvis i bergtäkter eller vid grundläggningsarbeten i
stadsmiljö.
Undersökningen har genomförts av Finn Ouchterlony med stöd av en referensgrupp.
För v2irdefulla synpunkter i samband med slutrapporteringen ska särskilt nämnas
sven-olof Båvik, vägverket Produktion, och Gururar Nord, Atlas copco.
Stockholm i november 2002

Tomas Franzên