Förord
Tätningsinsatser inom skandinaviskt bergbyggande utförs huvudsakligen genom
injektering. Det är en central del i byggprocessen och utgör vanligtvis en betydande insats
både vad gäller tid och kostnad. Den injektering som utförs i Sverige idag är ofta en
kontinuerlig förinjektering, något som i de allra flesta fall är motiverat i tättbebyggda
områden med tanke på risken för sättningar. En omgivningspåverkan som innebär
grundvattensänkning kan också vara skadlig om den inte uppfyller de miljökrav som ställs i
olika områden längs en tunnelsträckning. Med tanke på de stora resurser som avsätts till
injektering så finns det stora besparingar att göra om man kan anpassa injekteringsinsatsen
till det behov som finns avseende omgivningspåverkan.
Föreliggande projekt, som är en inledande studie, har arbetat med en strukturerad metodik
som innebär att injekteringsinsatserna ska anpassas till kombinationen av platsens
geologiska förhållanden, omgivningspåverkan och konsekvensen av en
grundvattensänkning. De hydrogeologiska förhållandena är centrala för att kunna
prognosticera framtida inläckage och dess effekter. Metodiken resulterar i en
injekteringsprognos längs den aktuella tunnelsträckningen. En prognos som kan innebära
varierande anpassade insatser.
I projektet har den föreslagna metodiken tillämpats i fyra fallstudier med två tunnlar i
Sverige och två i Norge som är byggda. Data i fallstudierna utnyttjades för att göra en
hydrogeologisk bedömning, bedöma konsekvenserna av omgivningspåverkan och slutligen
ta fram en injekteringsprognos. Genom en behovsanpassad strategi kan stora belopp sparas
och trots att det krävs mer utredningsarbete än normalt så bedöms att i storleksordningen
20-40% kan sparas.
Utvecklingsarbetet har genomförts av en grupp på Norconsult i Göteborg bestående av Peter
Wilén, Sara Kvartsberg och Magnus Zetterlund. Den referensgrupp som har bistått gruppen
med värdefulla råd och granskning under projektet bestod av Hans Hargelius (Trafikverket),
Tommy Ellison (Besab), Åsa Fransson (Chalmers), Ulf Sundqvist (Cowi) och Per Tengborg
(BeFo). Projektet finansierades av Stiftelsen Bergteknisk Forskning (BeFo).
Stockholm i december 2014
Per Tengborg