FÖRORD
I LKABs gnrva i Kiruna pågår ett utvecklingsarbete fcjr att anpassa ortdrivning och
skivrasborrning till de geologiska fcirhållandena i olika delar av gruvan, detta som ett led i
effektiviseringen av malmbrytningen som sker på allt djupare nivåer. Bland annat provas
ökade ortareor med krav på bättre stabilitet, vilket i sin tur kräver skonsam sprängning som
kan leda till minskad skrotning och begränsa förstärkningsinsatserna. LKABs intresse av att
undersöka effekterna av skonsam sprängning sammanfaller till stor del med SveBeFos mer
allmänna mål att fcirstå och behärska sprickutveckling vid sprängning och jämftira praktiska
resultat med teoretiska och empiriska modeller fcir skadezonen i kvarstående berg.
Denna slutrapport redovisar resultaten från fÌiltförsök som utfcirts i malm och gråberg och är
gemensamt finansierade av SveBeFo och LKAB. Mats Olsson har varit projektledare och Stig
Fj-ellborg koordinator från LKABs sida. Fältarbetena har huvudsakligen genomförts av Ulf
Nyberg, som också är huvudfciffattare till rapporten. En referensgrupp har ñljt projektet, fram
till 1998 under ordförandeskap av Bill Hustrulid, LKAB, därefter Jan-Olof Nilsson, LKAB.
Projektet har bidragit med ökade kunskaper om skadezonen och därmed fcir de
standardtabeller som idag används fcir att bedöma denna vid tunnelsprängning med olika
sprängämnen. Försöken att utvärdera prognosmodeller för att fcirutsäga skadebilden har visat
att modellerna ännu inte är helt ÍÌirdiga att användas fcir optimering av laddning, vilket är ett
övergripande mäI. Bland annat behöver beskrivningen av sprängämnens egenskaper som
indata till modellerna förbättras.
Delrapportering har skett bland annat vid ”Bergsprängningskommittén diskussionsmöte
2000″ i Stockholm och vid ”The I’t world conference on explosives & blasting technique”
München, 2000.
Stockholm den 3 oktober 2000
Tomas Frunzén
