Sprutbetong används allmänt som bergförstärkning i tunnlar, antingen som en ytförsegling eller med en mera direkt förstärkningsfunktion, där man utnyttjar dess vidhäftning mot berget, eventuell fiberarmering och samverkan med bergbult för att bära potentiella lösa block eller uppspruckna zoner i berget.
Dimensioneringsförutsättningar och sprutbetongens förstärkningsverkan är inte helt enkel att beskriva, bland annat på grund av den oregelbundna bergytan och att vid-häftningen mot berget kan variera från plats till plats. För att under väl kontrollerade förhållanden undersöka brottmönster och bärförmåga och jämföra med beräkningar baserade på brottlinjeteori har en serie laboratorieförsök genomförts på fiberarmerade betongplattor i form av ett doktorandprojekt på KTH Byggkonstruktion. Projektet har finansierats gemensamt av SveBeFo, SBUF, Banverket och Vägverket. Hittills utförda försök har redovisats i en licentiatavhandling, och enligt normal rutin för SveBeFos högskoleprojekt redovisas resultaten här i en något förkortad, svenskspråkig version.
Försöken visade att bärförmågan var betydligt större än vad den föreslagna beräk-ningsmetoden gav vid handen. Det visade sig främst bero på aktuella inspännings-förhållanden för de provade plattorna, som innebar att valvverkan kom att utgöra den huvudsakliga bärande mekanismen. För planerad fortsättning av projektet kommer strävan att vara att tydligare efterlikna faktiska förhållanden vid bergförstärkning i såväl analyser som eventuella laboratorieförsök.
Projektet har följts av en referensgrupp representerande såväl projektörer och entre-prenörer från SveBeFos huvudmannaföretag som forskare med olika bakgrund. Vetenskaplig handledare har varit professor Jonas Holmgren.
Stockholm i november 2000
Tomas Franzén
Bärförmåga hos fiberarmerad sprutbetong – laboratorieförsök på cirkulära plattor
Författare:
Ulf Nilsson
Rapportkategori:
SveBeFo-rapport
Rapportnummer:
52
Utgivningsår:
2000