Eurokod 7, är den nya koden som ska tillämpas för att verifiera konstruktionens säkerhet vid byggande av både tunnlar och dammar. De specifika detaljerna för bergtunnlar har dock ännu inte författats, så där finns god möjlighet att påverka kodens utformning. Eurokoden anger partialkoefficientmetoden som förstahandsval, men tidigare forskning har visat att den metoden är olämplig för många bergkonstruktioner, särskilt för bergtunnlars samverkansproblem, och det finns även utmaningar för dammgrundläggning på berg.
Huvudsaklig forskarorganisation: Kungliga tekniska högskolan
Forskningsområde: Dimensionering av bergförstärkning
Projektstart: 2022
Finansiering: 3 004 000 kr
Eurokoden öppnar upp för fler metoder än bara partialkoefficientmetoden. För konstruktioner med stora osäkerheter avseende förväntat beteende ligger sannolikhetsbaserad dimensionering närmast till hands, men sådana analyser kan snabbt bli komplexa, vilket gör att dimensionering av relativt okomplicerade gränstillstånd snabbt kan bli onödigt omständliga. Det finns därför ett stort praktiskt behov av att utveckla praktiska dimensioneringsmetoder som är tillämpbara på tunnlar och dammar, utan att bryta mot teoretiska principer, och som samtidigt följer Eurokoden.

För aktörer i Sverige är det särskilt viktigt att Eurokoden och dess implementering fungerar väl även för svenska förhållanden (och inte bara för vad som är typiskt i resten av Europa), exempelvis den i Sverige vanligt förekommande berggrunden av hårt kristallint berg.
Denna studie syftar till att skapa ett vetenskapligt underlag för vägledning till en kostnadseffektiv implementering av det nya regelverket i den reviderade Eurokoden inom både tunnelbyggnad och dammbyggnad. Inom tunnelbyggnad ska studien ta fram erforderligt vetenskapligt underlag avseende enkel men tillförlitlig verifiering av konstruktionens säkerhet, vilket sedan kan användas av den grupp som på europanivå ska skriva tilläggskapitlet om tunnelbyggande.
Inom dammbyggnad ska projektet ta fram erforderligt vetenskapligt underlag avseende enkel men tillförlitlig verifiering av dammars säkerhet vid grundläggning på berg. Underlaget kan sedan användas som underlag för att utveckla riktlinjerna i RIDAS (Kraftföretagens riktlinjer för dammsäkerhet) och ge vägledning vid en eventuell implementering av Eurokoden också för dammar.
Följande specifika frågeställningar studeras:
•Är designvärdesmetoden och fraktilvärdesmetoden lämpliga för dimensionering av tunnlar i berg? Dessa två metoder är systermetoder till partialkoefficientmetoden och är därmed enklare än full sannolikhetsbaserad dimensionering, samtidigt som de ger större flexibilitet i analysen än partialkoefficientmetoden.
•Hur kan begreppet karaktäristiskt värde (representativt värde i nya reviderade koden) förstås och bestämmas när osäkerheterna är stora, vid både tunnelbyggnad i berg och dammgrundläggning på berg?
•Hur ska designvärde och karaktäristiskt värde bestämmas på parametrar som friktionsvinkeln för bergssprickor och materialparametrar för bergförstärkning som sprutbetong och bult?
•Hur ska gränstillstånd för samverkanskonstruktioner hanteras där last och bärförmåga inte är separerbara, när man dimensionerar med partialkoefficientmetoden eller andra likvärdiga metoder?
Deltagare
Studien utförs i huvudsak vid Kungliga tekniska högskolan av Ahn Tuan Pham med stöd av Fredrik Johansson, Johan Spross, Catrin Edelbro, Marie Westberg Wilde samt Gunilla Franzén och en referensgrupp bestående av Karl-Martin Carlsson , Ulf Lindfors, Cecilia Montelius, Märit Berglind Eriksson, Beatrice Lindström, William Bjureland, Carl-Oscar Nilsson och Patrik Vidstrand.